Göteborgsposten – 22 november 1869, sida 2

Jernam. Hrefvet skrefs omedelbart efter undersökningen, och följande afton gick Joice till Glada Matroseu i hopp att träffa Jenny Milsom. Men hans forväntan uppfylldes : ej, ty i musikrummet 1 Dennis Waymans värdshus fann : han en ny sångerska — en fet medelålders qvinna med : rödt hår. ; — Hvart har den vackra flickan som brukade sjunga här tagit vägen? frågade han värden. : — Milsoms dotter? sade Wayman. Åh, vi ha förlorat henne. IIon var en riktig satan i qvinnoskepnad, tyckes det. Hennes far och hon hade en ordvexling och flickan har löpt sin kos. Med den röst hon besitter kan hon hvarsomhelst få sitt uppehälle, och jag tror ej Milsom behandlade henne öfvermåttan väl. Han är en rå men hederlig karl. — Ja, svarade Joice hånfullt och småleende, han tyckes vara en ovanligt hederlig karl. Det finnes en hel hop hederligt folk af det slaget här i grannskapet tror jag. Nå, jag förmodar att ni hört något om min kapten? — Nej, ej ett ord. Är det något galet med honom? — Ah! nyheterna tyckas färdas långsamt fill detta ställe. Det hölls en undersökning denna morgon, ej så många mil från detta hus. Värden höjde på axlarne. — Jag har varit upptagen inomhus hela dagen och har ej hört någonting, sade han. Joice omtalade kaptenens och Dennis Wayman lyssnade med alla tecken till deltagande.