Göteborgsposten – 22 november 1869, sida 1

Innan midnatt var efterspaningen slutad. Bland de tryckta tillkännagifvanden som voro uppklistrade på väggarne i grannskapet af flodstranden hade Joyce Harker funnit ett, som innehöll beskrifning på en man som funnits drunknad-Beskrifningen hassade in på Valentine Jernam, och kroppen hade blitvit funnen inom de två sista dagarne. Joyce gick till den polisbyrå dit den döde mannen blifvit buren. IIan behöfde blott kasta en blick på ansigtet — det mörka vackra ansigtet som var honom så välbekant. — Jag väntade detta, sade han till den polistjensteman som lemnat honom inträde i det rum der den döda kroppen låg; han hade penningar på sig och har råkat i händerna på skurkar. — Ni tror då ej att det varit en olyckshändelse? — Nej, han har blifvit mördad, sir. Och jag tror mig känna de män som mördat honom. : — Ni känner mördarne? — Ja; men det är ej nog för att han skall bli hämnad. Jag måste kunna öfverbevisa dem, och jag tror ej att jag kan det. Det skall bli en undersökning inför coronern, eller hur? — Ja, i morgon. Det är bäst att ni på förhand inför coronerin lemnar all den upplysning ni kan. Vid förhöret nästa dag berättade Joyce Harker sin historia; men denna historia kastade föga ljus öfver omständigheterna vid Valentine Jernams död. Undersökningen inför coronern hade till resultat att