Göteborgsposten – 19 november 1869, sida 2

ba gått? Jag vet ej mer hvar jag skall söka honom i detta stora öfverbefolkade London än om jag vore ett nyfödt barn. I sin fullkomliga okunnighet om hvart kaptenen begifvit sig, var det endast en sak Joico Harker kunde göra, och det var att gå tillbaka till Glada Matrosen med ett svagt hopp att finna Vaientine Jernam der. Det var mörkt då han kom tillbaka till Rateliff Highway och gaslamporna voro tända. Skänkrummet på Glada Matrovsen var fullt af folk och tonerua från det gamla pianot hördes svagt från det inre rummet. Dennis Wayman betjenade gina kunder och Thomas Milsom drack vid disken. Joice trängde sig fram till värden. — Har ni sett till kaptenen sedan? frågade han. — Nej, han har ej varit här sedan ni gick. — Är ni säker på det? — Alldeles säker. — Han har ej varit här idag, men han har varit här i veckan eller hur? Han var här på Tisdagen om jag ej är illa underrättad. — Då är ni illa underrättad, sade Wayman kallt, ty er sjöfarande vän har ej passerat öfver min tröskel sedan den morgon då ni och han lemnade huset för att gå till diligenskontoret. Joice hade ingenting stt säga vidare. Han gick in i salen der den så kallade konserten börjat. Jenny Milsom sjöng för det bullersamma auditoriet. Flickan var mycket blek och der hon satt vid pianot var hon orörligare än vanligt.