legat här under de sista två eller tre dagarne; men jag hade förglömt alltsammans till just nyss. Joice tog brefvet. Det var adressoradt till kapten Valentine Jernem jå Pizarro, adr. värden å Glada Mai trosen, och det kom från Goda Hoppsudden. Joice igenkände George Jernams stil. — Det blir således intet möte af, tänkte han i det han vände på brefvet. Kapten George är borta i Ostindien på någon ny resa, förmodar jag. Men hvad kan ha blifvit af kapten Valentine? Jag skall gå bort till Gyllene Korset och se om han är der. Han sade Dennis Wayman hvart han skulle gå och lemnade ett budskap till kaptenen. Från Ratoliff Highway till Charing Cross var en lång väg för Joice; men han hade ej en aflägsen tanke på att tillåta sig on sådan lyx som att taga ett åkdon. Det var sent på aftonen då han uppnådde hotellet, och der skulle han endast få erfara en ny missräkning. Kapten Jernam hade varit der den andre i månaden, men aldrig kommit tillbaka sedan. Han hade lemnat hotellet på förmiddagen efter att ha sagt sig skola återkomma till natten; och till bevis på att hans afsigt varit sådan, omtalade vaktmästaren för Joice att kaptenen lemnat qvar en kappsäck innehållande rent linne och en omgång kläder. — Han har brutit sitt ord till mig och fellit i dåliga händer, tänkte Harker. Han är lättrogen som ett barn och har råkat i dåligt sällskap. Men huru och hvar? Han kunde säkert ej gå tillbaka till Glada Matrosen efter hvad jag sade honom. Och hvart annars kan han