Göteborgsposten – 18 november 1869, sida 3

1 101)0d derål velat ÅÅarågå de band, som binda Nil-landet vid Portens öfverhöghet, har gjort invänningar mot v. konungens sjelfständiga underhandlingar med de europeiska makterna och hotat med att göra slut på de eftergifter, hvilka hans föregångare på tronen gjort de egyptiska furstarne, men khedinen har näppeligen skäl att oroa sig synnerligt öfver de angrepp och intriger, hvilka från Bosforens stronder riktas mot hans regering. Egypten är genom fördraget af 1856 stäldt under de europeiska stormakternas garanti, och v. konungen är dessutom icke okunnig i begagnandet af de medel, som bruka mildra tur kiska storherrars vrede. Det mäktigaste stödet har Egypten dock utan tvifvel i Frankrike, hvars kultur och politiska inflytande utbreda sig år etter år alltmera i Nil-landet. V. konung Ismael är sjelf uppfostrad i krigsskolan i St. Cyr, och den stora kanalanläggningen har lika mycket beträmjats af kejsar Napoleon som af honom sjelf. De stora penningemedel, som varit at nöden tör verkets genomförande, 432 mill. fres, hafva till största delen lemnats af franska kapitalister, och det är framför hvarje annat land Frankrike, som hoppas skörda materiela fördelar af Suezkanalen. England har i många år sett snedt på kanalförslagets genomförande: det har först hånat detta och sökt att skildra det såsom förfeladt; senare, då anläggningen gjorde omisskänneliga framsteg, blef stämningen allvarligare, och nu, då man har ett fulländadt faktum framför sig finner man det förträfflig. Times, Morning Herald och Standard förklara tillochmed, att Egyptens sjelfständig bet är en nödvändighet för Europa och att kanalen bör neutraliseras samt ställas unde: europeiskt beskydd. Denna ståndpunkt de las väl icke alldeles af den engelska regerin gen, som alltid med afundsjuka blickar följt Frankrikes framsteg i Orienten. England är visserligon den främsta sjömakten i hela verlden och beherrskar en area! at 241,000 qvadratmil med 232 mill. menniskor, men dess storlek är tillika dess svaghet. Ostindien är den punkt, der dess välde lättast kan såras. Ilvarje fransk maktutvidgning mot öster har derfor alltid framkallat engelska motförsök. Då Frankrike besatte Co chinchina, bemäktigade sig England kort derefter ön Perim vid inloppet till Röda Iafvet; Aden och Muschach-ön hade det redan föru: besatt. Enl. franska berättelser har Englan: under de sista åren gjort Aden till en allde les ointaglig fästning. Det har här uppfört ett nytt Gibraltar, från hvilket det beherrskar ingången till Röda Ilafvet. Hittills är dock törnällandet till franska regeringen vän skapligt. I tvisten mellan khediven och hans länsherre förmodas England stå på Portens sida, men det har likväl användt sitt inflytande i Konstantinopel till att förebygga uppblossandet af en oläglig strid i Orienten. Det finnes visserligen ingen representant för den engelska konungafamiljen vid kanalens öppnande, men d. 10 d:s lemnade engelska sän debudet Elliot Konstantinopel, för att bevista turstemötet i Port Said. Att Turkiet ej ekicekat någon officiel representant till högtidligheten, antyder, att tvisten med v. konungen ännu icke är bilagd. Under det festjubel, som nu råder dernere, skall ett namn ljuda med starkare klang än något annat, byggmästarens och ordtörandens för kanalbolaget: Fernand de Lesseps. Frankrike är stolt öfver att ega en borgare, som kunnat genomföra ett dylikt jätteverk. År 1854, då Lesseps innehade befattningen som generalkonsul i Alexandria, fick han ett aktiebolag till stånd och fick samma år at dåvarande v. konungen Said Pascha (1 1863) tillåtelse att gräfva en kanal från Suez till Said. Genom sällsynt klokhet, kraft och ihållighet har han förstått att besegra alla svårigheter: den egyptiska regeringens betänkligheter och tvifvel, de flesta europeiska regeringars och nationers misstro och ljumhet, linglands och Turkiets stämplingar, de infödda arbetarnes oduglighet och tygellöshet, öknens besvärligheter och penningetillgårgarnes otillräcklighet. År 1857 togs det första spadtaget i landtungan vid Suez; i Februari 1867 passerade det första fartyget från Port Said till Röda Hatvet, men med begagnande af sötvattenkanalen, och slutligen d. 17 Nov. 1869 — efter 12 års förlopp öfverlemnas kanalen i så godt som fullfärdigt skick till alla nationers begagnande. I Tisdags afslöts valperioden i Paris. De sem sista dagarne före valen, hvilka skola ega rum om Söndag och Måndag, äro, som bekant, förbehållna åt regeringen. Vensterns deputerade, bland dem Gambetta, Bancel, Favre och Picard, hade i Söndags sammanträde hos Favre, hvarvid de öfverenskommo om ett manifest, hvilket i Måndags offentliggjordes. I letta manifest fordras den stående härens afskaffande, rätt för folket att bestämma om rig eller fred, införandet af reformer genom len allmänna rösträtten, hvilken bör befria 2