Göteborgsposten – 17 november 1869, sida 2

——ä—M. — —— — — kan säga er det. Ni synes vara betagen i slickan, kapten, tillade värden med en blinkning och ett småleende. — Kanske utt jag är botagen i henne, svarade Valentine Jernam; kanske att jag är nog dåraktig att bli intagen af ett vackert ansigte och att jag ej är klok nog att hålla min dårskap hemlig. : — Jag har en liten affär i Rotherhithe, yttrade mr Wayman nu; du får sköta rörelsen medan jag är ute, Nancy. Der är det lilla rummet för er räkning, kapten, och med er pipa och tidningarne kan ni bereda er trefnad der, hoppas jag. Det är tio sannolikheter mot en att Tom Milsom kommer hit innan dagen är slut, och han skall säga er allt hvad ni vill veta om hans dotter. Derefter gick värden, och Valentine Jernam drog sig tillbaka till den lilla skrubb som var bestämd till hans enskilda rum. Uttröttad af föregående nattens resa föll han snart i sömn. Hans slummer var ej behaglig. Huan satt i en obeqväm ställning, på en trästol, med armarne korslagda framför sig på bordet och hufvudet lutadt mot ormarne. kn eländig brasa af dåliga kol och fuktig ved var upptänd och förorsakade os. Sofvande i denna osunda atmosfer och i denna obeqväma ställning, var det knappt underligt om Valentine Jernam hade en elak dröm. Han drömde att han midt på dagen föll i sömn i sin kajuta ombord på Pizarro och att han plötsligt vaknade samt befann sig i mörker. Han drömde vidare att han trefvade sig upp på däck och att han der i stället för en verksam besättning fann ensamhet, mörker, liksom dernere,