Göteborgsposten – 17 november 1869, sida 2

Bgättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Sällan ha väl nägra tjufvar utvecklat en större verksamhet i sitt yrke än trenne f. d. krigare, t. d. trumpetaren vid Göta artilleri, för snatteri och bedrägeri straffade M. Brunström, dennes broder f. artilleristen. för 1:sta resan stöld straftade C. G. Brunström, och f. artilleristen A. Bredberg i förliden vecka gjorde. Den 9 d:s hade de begått ett par stölder, af ilka den ena genasteblef för polisen bekant. Den 10:de på morgonen voro de upphemtade till förhör i poliskammaren. De erkände tillgreppet, men som detta blott var ett obetydligt snatteri, erhöllo de tillåtelse att tillsvidare vistas på fri fot. De marscherade belåtna ut i staden, och för att fira den ädla friheten, som de lyckats få behålla, tvärtemot de farvågor som de förmodligen i detta afseende hyst, begäfvo de sig ut på nya ströftåg efter nästans egendom. De beslöto att denna dag egna sig åt en särskild gren af deras yrke: tamburstölder. Och tur hade de med sig. Hvar helst de gingo upp i ett mus funno de en tamburdörr öppen och innanför denna något som de kunde lägga sig till. På ett ställe en rock och ett par byxor, på ett annat ett ticke, på det tredje skjortor o. s. v. På detta sätt besökte de under några timmars tid icke mindre än fem tamburer i staden och i Haga och hunno dessutom under samma tid att hos välvilliga pantlånare belåna det stulna äfvensom att till förtäring använda de sålunda åtkomna penningarne. Dessutom tillgrep Bredberg i förbigående ett stycke kläde som låg på disken i en bazarbod och hvilket äfven pantsattes. Dessa dater voro dock alltför lysande för att kunna räcka länge och redan samma dag suto de trenne kamraterna i polisvakten afbidande förhör. Då detta egde rum erkände de att de äfven d. d:s på ångbåtskajen tillgripit en kista, hvilken befunnits tillhöra en person från Lilla Edet eller trakten deromkring. Denna kista hade de fört till Landalaängen, hvarest de uppbrutit henne. Medan de voro sysselsatta med att plocka upp kistans ytterst olikartade innehåll och lägga sig till detsamma, blefvo de skrämda och begäfvo sig på flykten, lemnande kistan och de persedlar, hvilka ännu funnos qvar, i sticket. Kistan anträffades sedermera af en oliskonstapel. Målet remitterades till rådhusrätten och de 3:ne stallbröderna förpassades in till cellfangelset. Till i Måndags var klotmakaren Johan Anders son inkallad till poliskammaren att ansvara för det van i Lördags c. m. å Södra Hamngatan varit af starka drycker öfverlastad. Efter vanligheten vid dylika fall ville den tilltalade icke erkänna att det varit drufvans safter som förorsakat hans lifliga sinnesstämning; det var isen å gatan som gjort att van icke kunde gå stadigt på benen och poliskonstaplarne hade haft orätt då de trott honom vara öftverlastad. På polismästarens fråga huruvida Andersson skulle kunnat reda sig på egen hand om salkan icke hade varit, svarade denne att om han blott fått tid på sig skulle det icke varit någon fara med den saken. Att han emellertid sjelf icke var så helt och hållet säker på sin oskuld framgick deraf att han, innan han ännu blifvit ådömd några böter, begärde att få anstånd med dem. För att genom vittnen få styrkt att Andersson vid tillfället verkigen varit synbarligen rörd af starka drycker blef målet uppskjutet till d. 22 d:s.