Göteborgsposten – 16 november 1869, sida 2

mensen betalade hvad han var skyldig och gick sin väg. Kaptenen och hans factotum drogo sig tillbaka till dv båda små smutsiga rum, som skulle herbergera dem för natten. Under hela denna natt förföljdes Valentin Jernam. vare sig vakande ellar sofvande af bilden af ett skönt anlete och ljudet af en melodisk röst; och såväl anlete som röst tillhörde sångarfiickan. Kaptenen på Pizarro lemnade klockan fem på morgonen sitt rum och klappade på Joice Harkers dörr i afsigt att siga honom farväl. — Jag reser nu, Joice, sade han; håll för all del noga tillsyn öfver reparationerna på fartyget ända tills den femte. Han väntade sig att få höra ett sömnigt svar, men öfverraskades af att finna det dörren öppnades och se Joice stå fullklädd på tröskela. — Jag följer med till diligenskontoret, kapten, svarade Harker. Jag tycker icke om detta ställe och vill se er gå oskadad härifrån för att aldrig mera komma tillbaka. — Prat, Joice, jag tycker rätt bra om stället. — Jaså, yttrade Joice med en hviskning; och ni tycker om värden också, kan jag tro? — och om karlen som de kalla för svarta Milsom? De der båda männen ha något mera äv vanligt emellan sig, kapten Jernam. Men hur som bhbelst härmed så följ mitt rad. Kom ej tillbaka till detta hus tills ni kommer för att möta George. Han är en kallblodig man och jag är ej rädd för honom; men ni är för oförsigtig och frispråkig för sådant folk som bruka pesöka Glada matrosen. Ni visade er plånbok för oför