Göteborgsposten – 13 november 1869, sida 1

N. N. Ingenting är nytt under solen, säger ordspråket, men detta som alla andra dylika vishetsreglor håller icke alltid streck. Så veta vi med visshet att en medlem af italienarne i veckan för första gången såg folk gå på skridskor, och en qvinlig resande, bördig från Kalifornien, som i början at veckan anlände hit med engelska ångbåten, hade fasligt brådtom att få komma i land för att få kanna, lukta och smaka på den nylallna snön. Hon hade ända hittills föreställt sig att snö vore ett regn sf istappar och betraktade med synbar förtjusning den lilla snöbollen, som smälte bort under hennes varma kyssar. Sistl. Lördags afton hade den förekommande värden å Frimu rarelogen upplåtit det lilla rum som benämnes lyktan åt några damer, hvilkas hrr män befunno sig bland sångarnes leder och som deritrån togo ekläreringen å Gustaf Adolfs torg I ögonsigte. Då. sången var slutad infunno miännerna sig pligtskyldigast för att hemta sina fruar. — Nå, hvad säger du nu, frågade värden i skämtsam ton en at dem, nå, hvad säger du nu för att din fru fått sitta i :lyktan—-Yanl! svarade den tillfrågade torrt, tog sin äkta hälft under armen och vandrade bort, t— —ä— iljinii D