Göteborgsposten – 11 november 1869, sida 2

af våda på en jagt. — Jag har trott det ändal tills idag, men nu tror jag det icke mer. Baronessan ringde jå en liten klocka och dörren gick upp för Michel Balthazar. LGON vacklade och mumlade: — De döda gå igen. — Och schavotten uppreses åt de brottsliga, infoll den gamle Jean. — Hr de Villenave, ssde baronessau mel lugn och stolt röst, det är lycka för er ett ni har i era ådror några dronpar af Planche-Mibravs blod. Hör noga hvad jag säger, ty stunden ur f vigt. Schavotton väntar er, men jag vill dock rädda er, emedan jag icke vill att min vördade makes namn skall inblandas i en brottmålshistoria. I denna plånbok, som Jean tillsvidare skall förvara åt er, inneslutes hundratusen franes. Jean skall följa er till Havre och der skall ni gå ombord på ett af ostindiska komhaniets fartyg och aldrig mer sätta cr fot på Frankrikes jord. När ni befinner er på fartyget, lemnar Jean er hundratusen fraucs. Men mot en man sådon som ni måste man vidtaga försigtighetsmått. Ni kunde mörda Jean, bestjäla honom och aldrig resa. Han skall derför telegrafera till mig från Auxerre, Paris och Havre. Ifall jig icke sex timmar härefter fått underrättelse att ni gått ombord, så öfverlemnas Michels skriftliga bekännelse till domstolen i Auxerre. Gå!