Göteborgsposten – 11 november 1869, sida 1

intager, ty hau skall vara de okunnig uppstå en rå och från öfriga medborgare strängt utskild klass. Och likväl är det väl minst hka vigtigt för dem, som skola vägleda sanningssökande menniskosjälar, att ej vara främmande för de vetandets allmänna begrepp, på hvilka hela den närvarande tidens soresällningssätt grundar sig, som det är för dem, hvilka skosa lära sig konsten att döda menniskor efter taktikens alla roglor. Ensidigheten är sarlig och ledande till en klassplittring, af hvilken det jordiska såderneslandet endast kan lida skada, under det att den afven aflar en ömsesidig törkattri och hatskhet mellan menniskorna, som ar för det mmmelska ladernes andet en styggelse. Upplysningen och bildningen äro deremoi mvgllerande. De uftjemna klasshilnadena mellan menniskorna och befrämja frid och god samja emellan dem. Dot är ej betydelselost, hvilken 5tallning den unge presten i detta afscende derna, oka Femensamhetsba s lärare; och det är derför vi ur prinoplel synpunkt anse det nästan orimligt, att man kan vilja tororda Såana satser, som alt ens någon kyrka skulle till larare och prest kalta den, som ej besitter elementerna ar det votande, man annars tfordrar at de bildade klasserna i allmänhet. kör ss kommer menniskan i törsta rummet uvch yresken i dev andra. Emellertid lärer f.d. hande!sbokhallaren IL. tate sin ansökan om dispens afstyrkt at härv. domkapitel, hvilket skull ha varit särdeles enigt i denna sak, ISynuc: vet hvad dess lekmannaelementer ungår. Å Åletyrkt lagförslag. Det sätt, hvarpå vår grunalags sultare tordelat lagstitiningsratten mellan de båda statsmakterna, är utan wvitvel sådant, att det ölverenssiämmer med hvad sund teori och gifven ersarenhet tordra. Såvidte nemligea nagon sanning ligger i den vita upprepade läran, att en lag, för aw vara ny tug, mäste noga lampa sig efter den ständpunkt, ett folks rättsmedvetande i ett gifvel tidsmoment hunnit, så mäste det tillhöra representationon, hvilken ju i öfrigt har sig ulatgdt att bevaka nationens Intressen, att alven hänseende hartill kunna taga initiativet. etterse huruvida sistnamnda fordran blitvit tillisyllostgjord. Men det ar icke nog au representationen eger rättighet atv ötvervaka stittandet af allmän lag, bon mäste älven med Ty skulle det senare tillkomma regeringen ensam, då är det lara värdt, att de konservativa bösitt jelser, hvilka kanske äro naturliga hos en regering, understundom finge ötverhand, och avt folkets ombud måste spilla sina krafter med att såsom onskningar frambära hvad som bör vara deras rätt atv i mera bjudande form sordra. Å andra sidan tro vi dock att representationen mera sparsamt bör begagna sdg at initiativ. Folkets berättigade ouskungar kunna numera på andra sätt än genom repreSentationens tillhjelp bana sig väg till tronen, och icke låter sig motvilligt släpas efter ar denna. och regeringen har sjelt visat sig inse att hon då är wodererande, tråder i spetsen för opinionen Dertill kommer vidare, att man på en starkast, när hon ledande, men tillika : väl skritven lag ställer icke mindre anspråk än dem, som skönbetsläran på-tär vara upptyllda hos antikens honstverk, att neaigen iunchall och form fullt skola tecka hvaranara. Men hvem kan väl begära alt ett riksdagens. dagulskott, bland hvars medlemmar visst icke alla, utan osfta blott ett fatal, äro i besittning ons ul de tekniska törutsatitningarne, skulle kunna tillfredsställa denna tordran, hvars tillhar forskallat 1734 års codex vara ett mönsser bland lagtyllestgörelse namn för all böcker. I dylika formella skäl torde enda, eller åtminstons bufvudsakliga auledningen finnas till att hög sta domstolen, etter hvad man til sin öfvelraskning erfar, af-tyrkt sanktion å följandlag, dem riksdagen tör sen del antag i. 1) rörande förändrade stalganden angående främmande kristna trosbekännare och deras religionsöfning; 2) rörande ansvar tör den, som träder till eller utsprider villfarande rörande fyra lagtörs 1 lära; 3) förändrade bo— -— — — an a . — D