Ett nutidsdrama ). Roman af Ponson du Terrail. Fri boarbetning. Michel, i hvars själ ångern fortfarande qvarlefde, stod vid Mannels hufvudgärd och egnade honom alla dessa för en sjukling så nödvindiga omsorger. — Min vän, sade Pauline, slutande Manucls hand i sin, jag kommer från PlancheMibray. — Har ni sett henne? frågade han. — Ja, hon vet allt. Lätta steg återljödo nu mot grottans fuktiga sandgolf och en röst hviskade: — Manuel, här är jag. När den första hänryckningen var förbi, ropade baronessan på sin kammartjenare Jean, och tillsade honom att af grenar sammantläta en bår för utt bära hr de Maugeville till vagnen. — Det behöfs icke, sade Manuel, jag kan om Jean blir mitt stöd. -— Madame, ) Forts. fr. N:o 261.