Göteborgsposten – 10 november 1869, sida 1

Ett nutidsdrama ). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. Ja, ja! tjöt rigenerskan, jag är Dolorös ... Munitos syster .. och skull hämnas honom eller dö... Mjölken var förgiftad. På Paulines rop ankommo nu flera af betoningen och bunden till händer och fötter med starka rep bortbars den af raseri fradgande Dolorös. — Madame, hviskade Pauline, knäfallande framför baronessan, jag ser nu att Gud beskyddar er, då han låtit mig hinna fram så att jag kunnat riidda ert lif. — Har ni rest hit endast för att rädda mig? frågode haronessan matt. —Ja, men förlåt mig att jag, en aktris, vägar i er närvaro uttala namnet Manuel. Allt baronessans blod strömmade till hjertat. — Kände ni honom? frågade hon. — Ja, madame, svarade hon, jag älskade honom, ehuru han var i okunnighet derom, och när en irelös usling ville att jag skulle deltaga i en kom) Vorts. fr. N:o 260.