Göteborgsposten – 10 november 1869, sida 1

Rättegångsoch Polissaker. RådhuseraltenMålet mellan handelsbolaget Levin Å von Holten härstädes samt bröderna J. P. Pettersson oc h Justus Pettersson, båda från Hultafors i in, företogs i går åter till behandling vid rådhusätten. Till detta förhör hade Petterssönerne lätit inkalla åtskilliga vittnen, hvilka dock icke kunde bevisa att hr von IIOlten. såsom Petterssönerne vid förra rättegånestillfället påstodo. genom mutor förmätt torparen Johannes Andersson att atertaga sitt förut afsifna vittnesmål. Åf de hörda vittnena hade förre brädgårdsinspektoren hos bolaget Levin von Holten hr Aug. Johansson att berätta, det han en gång i somras blifvit tillsagd af hr v. IL att han troligen finge göra en resa upp åt lUIfsborgs län för att taga reda på hvad Johannes Andersson vore för karl sumt förmå honom återta sitt vittnesmål mot hr v. II. och hade hr v. I. vid detta tillialle äfven yttrat att saken vore för honom så förarglig, att han icke brydde sig om hvad det kostade honom, blott han fick densamma ordentligt utredd. Ifragavarande resa hade emellertid aldrig blifvit utförd, utan hade Johansson gifvit anvisning på en person vid namn Hans Olsson i Fjella, hvilken bodde i samma trakt som Johannes Andersson, för att i Johanssons ställe utföra uppdraget. Detta hade denne äfven åtagit sig. men hade fått uttrycklig tillsägelse af hr v. IL att han hvarken finge muta eller hota Joh:s Andersson, utan endast i godo förmå honom återtaga sitt vittnesmål. För sitt besvär skulle Hans Olsson få 100 rdr samt om han lyckades ytterligare 125 rdr. Hemmansegaren Magnus Magnusson hade hört omtalas att Johannes Andersson varit nere i Göteborg och vittnat falskt mot en hr von Holten angäende en pitpropsaffår mellan denne och bröderna Pettersson på Ilultafo llan hade sig bekant att Johannes Andersson på flera år icke varit nere i Göteborg. Vid ett tillfälle hade han hört ofvannämnde Hans Olsson yttra, att om denne kunde förma Johannes Andersson att taga tillbaka sitt falska vittnesmål, så skulle hr v. II. ersätta honom för hans besvär och kostnader. Bokhållaren J. Å. Kylander berättade bland annat att han en gång i höst haft besök af hr v. IL, dervid denne frågat honom om han ville ändra sitt vittnesmål, hvarpå K. svarat att detta kunde han icke göra emedan han vittnat sannt sista gången han var uppe i rätten. Han hade hört att Hans Olsson fått venningar af hr v. II. för att nedmuta Johannes Åndersson. Hvad handelsbokh. Oscar Lagergren vittnat emot Kylander förklarade han icke vara öfverensstämmande med sanningen. Drängen J. A. Olsbeck hade hört berättas att Johannes Andersson vittnat falskt men att han sedermera återtagit detta vittnesmål genom Hans Olssons inverkan. Härför hade han hört denne säga att han, Olsson, skulle få belöning af hr v. II., men antingen han finge detta eller ej så skulle han lägga sig vinn om att få saken utredd emedan Petterssönerna annars flera gånger kunde begagna sig af dylika vittnen. Af de öfriga vittnena var det intet som hade något af vist att upplysa; de hade endast hört berättas att Johannes Andersson afgifvit falskt vittnesmål samt att Hans Olsson sedermera förmått honom återtaga detsamma. Å ömse sidor yrkade parterna nu häktning å hvarandra, hvarjemte Petterssönerna äfven yrkade häktning å meranämnde IIans Olsson, utan att dock någonderas begäran af rätten bifölls. Målet uppsköts till d. 30 d:s. sbörgs