Göteborgsposten – 10 november 1869, sida 1

plott mot honom, vägrade jag att samtycka dertill. — Jag förstår er icke. — Det var me ningen att rycka hr de Maugexille från cr; men, tillade Pauline med stolthet, jag stötte dem med afsky tillbaka. — IIvem var det som ville göra er till sin medbrottsling? — En qvinna, som dog för åtta dagar sedan på resa från slottet Rochepinte. — Ilette hon Corinne? — Ja, och hon hade till bundsförvandt den man med hvilken ni skall gifta er, hr de Villenave. — Min Gud, hvad hör jag! utropade baronessan, och denne usling har mitt bestämda löfte, jag är tvungen att bli hans maka eller gå i kloster. — Gud gör ibland underverk, återtog Pauline. — Då skulle Manuel stiga upp ur sin graf och bortjaga denne man; men de döda komma icke igen, suckade baronessan och skakade sorgset på hufvudet. — Madame, hviskade Pauline mildt, åt den som icke dött af smärta ger Gud äfven styrka att icke dö af glädje. — Tala, tala! bad baronessan och slöt den unga flickans händer mellan sina. — Madame, fortfor Pauline, hr de Maugeville skall örjaga hr de Villenave. — Ni yrur. — Ja j yrar, men af glädje, emedan jag kan säga: Manuel är ieke död. — Min Gud, döda mig icke, hviskade baronessan med slocknande röst och nedsjönk sanslös i fåtöljen der hon sutit. — Ni har tagit lifvet af henre, sade Fanfreluche, g. 18