Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 2

viss stolthet, hvilken gjorde att hon betydligt steg i aktningen hos baronessan, som genast befallde Jean att ur slottets klädförråd gifva henne passande kläder samt ledsaga henne till köket och helsade kokerskan att hon tillsvidare skulle använda den okända som biträde. Något senare skickade baronessan trädgårdsmästaren till köket för att tillsäga det hon önskade ett glas mjölk till sig i paviljongen. Ligenerskan begagnade sig af detta tillfälle. Hon ditbar mjölken, men såg ej att en man följde tätt i hennes spår för att öfvervaka hennes minsta rörelse. Fanfreluche hade enligt öfverenskommelse med Pauline hela morgonen smugit omkring i parken för att, sedan baronessan erfarit att Manuel lefde, ofördröjligen kunna föra henne till honom. Ian kände ögonblickligt igen Dolorös och begrep lika ögonblickligt att systern hade för afsigt att hämnas brodrens död. bek som on döende lät baronessan sina blicksr vexelvis irra mellan Pauline, Fanfreluche och zigenerskan, som sälangt sökte lösslita sig från den herkuliske gubben. — Madame, återtog han, kalla fort hit ert folk, ty om denna eländiga varelse slipper lös, är ni förlorad. Hon har säkert i beredskap en förgiftad dolk. Man kan frukta allt af henne, hon är icke qvinna utan tigrinna. (Forts.)