Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 2

— Madame, ni ser här zigenaren Munitos syster, som velat hämnas sin brors död. Baronessan, som alltid hade för vana att stiga bittida upp, då hon vistades 1å landet, hade äfven deuna morgon varit ute i god tid för att åtföljd af den gamle Jean besöka alla de närboende fattiga och sjuka som stodo under hennes beskydd. Då hon stod i begrepp att ätervända till slottet, fästades hennes uppmärksamhet vid en trasigt klädd qvinna, som grätande förtärde en bit hårdt och groft bröd. Rörd af medlidande frågade baronessan efter anledningen till hennes bedröfvelse och Dolo res — att det var hon behöfva vi knappt säga — svarade med stark cleussisk brytning att hon tjenat såsom kokerska hos en familj, hvilhen tillbringat en lång tid på resor och helt plötsligt en dag afskedat henne och gifvit henne så obetydlig lön att hon icke hade något qvar. Hon hade sedan dess förgäfves sökt att erhålla ny tjenst, emedan hon förlorat sitt betyg. Fastän denna historia just icke lät synnerligen trovärdig, öppnade dock baronessan sin portmonnä och ville gifva henne ett par guldstycken. — Jag begär inga almosor, jag vill förtjena mitt bröd, förklarade Dolores med en