Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 1

— annons icke länge kan och bör uteblifva srån vederbörandes sida. D:r Eichhorns föreläsning inom arbetareföreningen i Söndags var besökt af omkr500 personer. Detta talrika anditorium afhörde, med ett hos våra svenska arbetare så prisvärdt framträdande bildningsbegär, uppmärksamt föredraget, i hvilket talaren på ett särdeles klart och lättsattligt sätt redogjorde för de sköna konsternas allmännare begrepp. — Efter föreläsningens slut hembar v. ordf. hr V. Widell d:r E. föreningens tacksamhet för det lärorika föredraget och upplyste de närvarande om, att detsamma kommer att fortsättas å föreningens sällskapssammankomst nästa Söndag. Kollekten vid missionsbönestunden i Dom kyrkan sistl. Söndag uppgick till 60 rdr 36 öre; Konung Viktor Emanuels helsotillstånd, har såsom läsaren af våra utländska telegrammer funnit, i Söndags afton varit mycket oroande. I går afton meddelas oss dock från Stockholm att dervarande italienska beskickning delgifvit Svenska Telegrambyrån en depesch från Florens af i går morse, enligt hvilken konungens tillstånd natten till i går betydligt förbättrats. Utslaget till följd af skarlakanstebern var rikligt och sjukdomsförloppet regelbundet. Stockholms Högskola. Vi hafva med gårdagens post från styrelsen för Storkholms Högskoleförening mottagit ett cirkulär, deri styrelsen uppmanar oss, liksom förmodligen landets öfriga tidningsredaktioner, att på de sätt vi sinna lämpligast medverka till uppnåendet af föreningens ändamål. bet finnes utan tvifvel åtskilliga grunder, som kunde föranleda äfven landsortens innevånare att intressera sig för den tanke om ett hufvudstadsuniversitet, hvars förverkligande nämnda styrelse fått till sin uppgift. Med allt erkännande af det sätt, hvarpå våra småstadsuni versiteter uppfylla sina pligter, ligger det dock i sakens natur, att åtskilliga vetenskaper, särdeles de som ega en mera praktisk riktning, bättre skola trifvas i en storstadsjord mån. Do stora städerna, med sina rika institutioner och sin lifliga vexelverkan mellan teori och praxis, utöfva ett mäktigare och mera helsosamt inflytande på de teoretiska syssel sättningarne än man vanligen är böjd att tillskrifva dem. Men härtill kommer ett annat skäl, som för oss är af kanske ännu större vigt. Vi skatta nemligen högt den sedligt stärkande verkan en bildningsanstalt — och särskilt en bildningsanstalt af den betydelse som ett universitet eger — förmår utöfva på den kommun, inom hvilken den blifvit föragd. Stockholm är landets hufvudstad, dess njorta. Der beredas många af de närimgssaf ter, som sedan skola tillströmma samhällskroppens öfriga lemmar och tillföra dem antingen helea eller ohelsa. IIvarje stegring af hufvudstadens andliga lit, vare sig i intellektuelt eller sedligt afseende, kommer alltså me delbart äfven fäderneslandet för öfrigt tillgodo. Det är på de grunder, vi nu i korthet mtydt, som vi gerna efterkomma den uppmaning, man ställv till oss, och förklare oss derför villige att på Göteborgs-Postens byrå ullhandahålla dem, som äro sinnade att teckna bidrag till Stockholms högskolefond, teckningslista för ändamålet samt att mottaga och redovisa de inflytande medlen. Vi uttala tilllika den förmodan att saken på många stillen i landsorten skall vinna framgång, ehuru tramgången till en del torde komma att bero derpå, huruvida hufendstadens innevånare, hvil ka dock sjelfve i främsta hand skörda nytt: af företaget, visa sig vara mäktige af ekonomiska uppoffringar för hvad de anse vara förljent af framgång. Men om — hvad vi förutse — teckningen i Göteborg icke skulle lemna det resultat, som annars hvarje väl jande i fosterländska intressens namn kunnat påräkna inom vårt samhälle, så må man icke skrifva detta på räkningen af den missunsamhet man någon gång, med orätt, velat anse rikets I testete——————— ——