Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 1

I hjerta är dödt, lefver dock pligtkänslan hos I mig, och jag känner att det är min pligt att I bli er hustru. Jag kan icke lofsa er någon ; kärlek, ty min kärlek har följt sitt föremål! till ; himlen, men jag skall blifva er en trogen hustru och vän. I Låon bleknade och föll på knä. — Stig upp, min herre, inföll baronessan ; hastigt liksom orden brännt henne på tungan, i stig upp och bestäm sjelf när ni önskar att jag skall bli m:me de Villenave. Corinnes medbrottsling och mördare var icke den, som lätt föll ur en antagen rol. — Min tant, evarade han, ni låter ert ädla hjerta förleda er. Låt mig resa, det kan ju hända att ni om två år lärt att älska mig Å något litet. — Nej, mitt beslut är fattadt det skall ske nu eller aldrig, Jag är beredd att bli er maka, när ni önskar det. — Det är icke knappt en månad sedan Maugeville dog, låtom oss åtminstone vänta tills sorgtiden är slut. Baronessan skakade sorgset på hufvudet, sägande: — Jag har icke rättighet att bära sorgdrägt efter Maugeville, vi voro icke slägt och han var icke ännu min man. Nu när ni fått mitt löfte kan ni resa, men icke till Rom; ni bör blott lemna slottet tills vår bröllopsdag är