Göteborgsposten – 8 november 1869, sida 2

— Hvem är denna qvinna? utbrast Pauline vändande sig till drängen som skulle köra för henne. — Det är on gammal beskedlig tiggerska, som kallas la Brekaigne. Hon ämnar sig till Coulanges. — Om ni vill låta henne sitta på kuskbocken bredvid er, betalar jag gerna några francs till. — Som ni behagar, madame, se här kommer hon, svarade drängen och tillade: Mor Bråkaigne, madame reser till Coulanges och tillbjuder er att åka med. — Ni är alltför god, madame, sade gumman nigande. Hon frågade om hon innan sfresan hann gå bort till apoteket, och då hon erhöll ett jakande svar skyndade hon bort. — Vet du Jaques. fortfor drängen, jag har gifvit akt på att la Örskaigne under den sista månaden aldrig varit i Auxerre utan att gå till apoteket, men det löjligasta är att hon lemnar medikamenterna till eremiten i Frettoyo. — Hur vet du det, Auguste? — Då jag häromdagen skulle bemta att par herrar från Paris, som varit på den stora begrafningen på Rochepinte lät jag la Bräökaigne åka med mig, men ett stycke från den döde muanens klippa hoppade hon utaf och gick emot eremiten samt gaf honom sin korg och gick med honom inåt skogen. La Bråkaignes återkomst gjorde slut på