Göteborgsposten – 8 november 1869, sida 2

jag lemnat i förvar hos hr Bompoint. Jag har utsett er till min universalarfvinge. Jag lofvade min aflidne m-ke med en helig ed att aldrig sälja slottet Planche-Mibrey, derför får ni ej heller göra det. Alla tjenarne på slottet hafva varit der sedan er onkels tid, jag har för den skull anslagit åt dem alla en liftidsränta. Femtiotusen franes skola tillfalla det kloster, der jag blir en medlem. Jag hur anslagit hundratusen francs till m:me de villemars små döttrar. Osktadt dessa afkortningar kan ni påräkna trehundrafemtiotusen livres i räntor, hvilket är tillräckligt för att gifva tillbörlig glans åt det gamla namnet PlancheMibray. Farväl min nevö. Detta tref är det sista ni mottager från mig. Marthe de Planche Mibray. Det andra brefvet var till m:me de Villemar. Baronessan sade deri sin väninna ett evigt farväl och meddelade henne att hon straxt efter det hon slutat sitt bref skulle afresa för att redan följande dags utton legrifva rig i ett kloster, sedan Manuels död tillintetgjort allt hennes hopp på jordisk lycka. (Förts.)