Göteborgsposten – 8 november 1869, sida 2

då vagnen skakades af en våldsam stöt. Åuguste fann vid närmare undersökning att ena hjulet var skadadt, så att resan icke kunde sortsättes, såvida han ej fick lof att vända om och uppsöka en smed. som kunde laga hjulet. Pauline måste naturigtvis samtycka till detta förslag och satte sig jemte la Bräkaigne på en aten vid vägkanten, medan Auguste var borta för att hemta smeden. — Jag får snart gå, madame, yttrade la saigne efter en stunds tystnad. Jog har stämt möte med en person. Ah! tillade gumman akuggande ögonen med handen, der kommer han, Det var Fanfreluche som nalkades. Då han såg la Brökaigne i sällskap med ett ifruntimmer ville han draga sig tillbaka, menänalkades långsamt på en vink af den gamla, som i få ord berättade huru den unga flickan och hon lärt att känna hvarnndra. — Hur mår han: frågade gumman derefter. — Han börjar tala. — Jesus Christus, är det möjligt, stammade la Uråökaigne hopknäppande händerna. — Han känner igen mig och jag ansvarar för att han skall lefva, svurade gubben rörd. Pauline uppgaf ett rop, nedsjönk på knä och utbrast med ocmotstandlig innerlighet: