Göteborgsposten – 8 november 1869, sida 2

samtalet, hvarefter åkdonet snart rullade ut genom porten. — Vet ni om hr de Mangevilles krorp är funnen ännu? yttrade Auguste efter en stund till la Brekaigne. — Nej, skogen är stor, — Jag tror att hr de Maugerille icke är död, fortfor drängen. Tänk om han kommer igen en vacker dag. Det vore väl för baronessan de Planche-Mibray, ty då fick hon aldrig den odugligen hr de Villenare till man. — Brölloppet har icke firats ännu, svarade la Bråkaigne kort samt vände sig om och såg att Paulines ögon stodo fulla ar tårar. Ni gråter, madame, hviskade den gamla med plötslig rörelse, kände ni hr de Mangeville? — Jag var hans disyster, svarade Pauline för att icke förråda sig. — Stackars dame, fortfor gumman, men Gud är ibland barmhertigare än man tror. — Hvad menar ni, utbrast Pauline och fattade den gamlas skrumpna hand. Oh! säg mig hvad det har blifvit utaf mr de Maugeville! Det förtviflade och bedjande uttrycket gick la Bråkaigne till hjertat, hon bemästrade sin rörelse och evarade: — Jag har svurit att tiga. Längre fram skall ni få veta allt. Det var långt lidit på eftermiddagen och Pauline ver just i begrepp att fråga Auguste hur många mil som återstodo till Coulanges,