Ett nutidsdrama ). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. —— Då han nedlagdt Michel vid en mellan kigelstenar framsipprande bäck, fick han ögonen på den afsvimmade Corinne. Fanfreluche upplyfte henne varsamt och afskar med en knif banden i hennes korsett samt ref ett stycke ur hennes klädning, hvilket han doppade i vatten och aftvättade dermed hennes blodiga ansigte. Fastän Corinnes hufvud var krossadt och hennes ena ben och arm afbrutna, öppnade hon likväl ögonen och mumlade: — Jean, mörda mig icke. Seonde henne öppna läpparne räckte Fanfreluche henne sin med nytt vatten fyllda ö flaska, hvars innehäll hon begärligt tömde. Med sansen återvände äfven plågorna och hennes ångestrop fyllde änyo rymden. — Jaså, hon är icke död än, anmärkte Miohel helt högt. I Corinne fästade sina halfslocknade ögon på den talande och igenkände honom utan tvifI ) Forts. fr. N:o 257.