Göteborgsposten – 6 november 1869, sida 2

af svafvelsyra, som från däck rann ned i hans hytt. Från Utlandet, Det artar sig nästan till ett starkt oväder igen i Spanien, och allt beror derpå, om Prim har armen tillräckligt på sin sida, för att kunna med framgång motväga den nya splittring, som hotar honom, och om hans parti är tillräckligt starkt, för att kunna i cortes ge laglighetens fernissa åt hans handlingar. Det är konungavalet, som nu senast väckt er ny osalig schism. bå majoriteten i cortes valt hertigen af Genua till Spaniens konung, atgingo först utrikesoch flnansministern, i hvilkas ställe Martos öfvertog utrikesech Vigusrola sinansportföen. Men ätven den inflytelserike sjöministern Topete, hufvudmannen för hertigens al Montpensier parti, unionisterna, hotade att algå. Man plägade långvariga underhandlingar, för att förmå Topete att qvarstanna, och Prim hotade äfven med att skola sjelf utträda ur kabinettet, om Topete sasthölle vid sin begäran om afsked. Men det oaktadt kunde den senare ej förmås att gifva med sig. Enligt sista underrättelsen, skulle regenten Serrano ha beslutat upplösa kabinettet och uppdragit åt Prim att bilda ett nytt kabinett. Cortes ha emellertid uppskjutit sina sammanträden, medan ministerkrisen varar, tör att icke ge anledning till ytterligare förvecklingar. Times säger, att valet nu ligg hvarje spanjor mellan ingen konung med en er för obestämd tid al oreda och hoppet om en fast regering under den ende möjlige, arbetande konungen, hertigen af Montpensier. Pa ena sidan står Prim med de flesta af sina progressister, demokraterna och republikanerna, kortligen, alla som antingen önska att beständiggöra revolutionen eller begagna den till sin egen fördel. På andra sidan stå unionisterna, Serrano, Topete, de slesta oificerare at hög rang inom hären och flottan, hanalan dena i Madrid och andra stora städer samt alla den spanska konservatismens elementer. Man bör hoppas, art problemet blir fredligt löst, men alla yttre förhållanden antyda sannolikheten af en våldsam sammanstötning. Valet ligger emellan Montpensier såsom konung och Prim såsom president eller diktator. Det har ej varit någon brist på avancer till Prim å republikanernes sida; generalen har ej heller sett snedt på detta parti, fastän han betraktar dem såsom goda tjenare, men dåliga herrar. Men nu ha de oresonligaste undanskaffats. Republikanismen har renat sig sjelf — blir respektabel. Koalitionen mellan dem och progressisterna och ännu mera med deras gamla vänner demokraterna har i alla tider varit utförbar. Hvad som talar till deras förmån, är den spanska befolkningens allmänna motvilja mot Montpensier. Den uppreser sig mot den orleanske prinsen såsom till hältten Bourbon och helt och hållet fransman; mot honom sjelf personligen såsom girigbuk och mot hans hustru som bigott. Just den bestämdhet, hvarmed hertigen före drottningens fall påstod att han aldrig blandade sig i politiken, och efter fallet skröt öfver, att ban konspirerat i sjelfva sin svägerskas palats samt betalt utgifterna för pronunciamenvon i Cadix, har skadat honom ohjelpligt i hederliga mäns ögon. Problemet medger knappast en fredlig lösning. Progressister, demokrater och republikaner betrakta unionisterna såsom deras gemensamma fiende. Det goda förståndet mellan Prim och Serrano har i alla liberalas ögon varit alltifrån början något vidunderligt. Denna kombination måste, man inser det nu, komma till ett slut, och konungavalets olösliga knut erbjuder det gynnsammaste tillfället. Upplösningen af detta kamratskap kan näppeligen försiggå utan ett väldsamt utbrott. Unionisterna inse tydligen, att de ej ha någon utsigt till framgång. Efter flera veckors fåfäng debatt hafva nu de til detta parti hörande ministrarne begärt afsked. Serrano, regenten, måste följa dem. Prim förolir herre öfver ställningen; men det är just hvad som mest lämpar sig för honom. Han vill ha för sig den egentliga makten, men under någon annan, som beklädes med dess sken. Under de sista tolf månaderna har Serrano varit hans ärelystnads bulvan; men huru skall det gå, om Serrano drager sig tillbaka och hertigen al Genua ej kan fås in? Naturligtvis Prim diktator törst och kanske konung sedan. Det ligger ej någon omöjlighet, ej ens någon osannolikhet häri — och kanske vore det så godt det, ty Prim är siuat onens man. Man har redan på Madrids gator i massa utspridt ett manifest, utan uppgift på tryckare, hvilket for spanjorerna förordar marskalk Prims val till konung under titel Johan I, Restaurator IIispanin:. Polisen bar konsiske rat detsamma. Hertigen al Montpensier har n ed sin samilj inflyttat i siu palats San Telmo i Sevilla. Man vill veta att kejsar Nanoleon iv