Göteborgsposten – 5 november 1869, sida 1

Ett nutidsdrama 3). Roman af Ponson du Ierrail. Fri boarbetning. — Jag vet det och känner mig tacksam. pa handlade dock äfven i ditt eget intresse, det gällde ju att rädda dina hundratusen francs. — Det är fullkomligt sannt. Jag visste likvisst icke då, hvad jag vet nu. — Hvad vet du nu? ljöd Låons svar i likgiltig ton ehuru han erfor en obehaglig hjertklappning. — Jag vet att du låtit mörda din onkel. — Det är osanning, sade Leon bleknande. — Du är en dåre, återtog Corinne; fördjupad i skulder och medveten om att ditt hufvud icke sitter säkert samt att du för en uppoffring af tvåeller trehundratusen franes kan bli mill ionär och under många år vara lugn för guillotinen tvekar du dock i valet. — Hur myeket begär du? — Trehundratusen till. lon tog bestört ett steg baklänges. Corinne öppnade ett litet elegant resschatull och räckte Låon ett tryckt vexelformulär. — Det är ett skamligt prejeri, jag skrif) Forts. fr. N:o 256.