Göteborgsposten – 4 november 1869, sida 3

gång ej mera ställa till något gurgel i Paris. Man blir ej riktigt klok på, huru det förhåller sig med kejsar Napoleon, hvars helsotillständ väl åter är klent. Läkarne hade också bebådat ett återfall af sjukdomen till November. Antony Deschamps har aflidit. IIan var en af de sista representanterna för den lysande stjernbilden: 1830 års romantik, och oaktadt kroppsliga lidanden och gäckelser af alla slag förblet han en romantisk entusiast. För ett år sedan blind, tvinade han långsamt bort i doktor Blancheis sjukhus. I detta hus flyttade han för 37 år sedan in såsom patient och qvarstannade der som en vän i huset, tills han d. 28 Okt. uppgaf andan. Antony Deschamps är förf. till en öfversättning på vers af Dantes Gudomliga komedi!, han har utgifvet Eläres och Satires och esterlemnat en mängd lyriska dikter i manuskript. Han brukade nemligen säga: Eftersom jag ej vill falla min nästa till last, så skrifver jag numera endast vers för mig sjelf. Antony var under de sista åren af sin lefnad en verklig bild af en nervös, blek, afmagrad feberaktig poet, då han i en vid, lång öfverrock gick vacklande öfver gutan. Han, den svagaste, har följt sina vänner Musset, Nodier, Lamartine, Bellini och slutligen äfven Sainte-Beuve till grafven. Den bekante oppositionsmannen Picard, deputerad för Paris, har nu öfvergått till mellanpartiet. Statsrådet diskuterar f. n. förslaget om grundardet af en specialskola för ekonomisk och förvaltningsrätt. Den oförsonliga oppositionen i Paris har fått sig en ny käpphäst i en liten teaterskandal. Det är neml. frågan om ett stycke: Robert Linday, flutet ur en ung republikansk skriftställare Jules Claretiees penna och omhandlande en episod ur de sista Montag nards tid. Robert Linday var en af dem af Robespierres anhängare, som undgått Termidoren och den förste Prairial stälde sig i spetsen för de sektioner och jakobiner, som sökte att spränga konventet. Då detta törsök misslyckades, dödade dessa 6 sista och Montagnards sig samma afton, i det de begagnade sig af samma knif. Denna episod hade hr Claretie begagnat tör ett drama, och teatercensuren hade ingenting att anmärka, fastän Marseljäsen deri inlagts, dertill föranledd deraf, att kejsaren tillåtit uppförandet af Alexandre Dumas revolutionsstycke Chevalier de Maison-Ronge. Men en poliskommissarie, som fått bevista de första repetitionerna, anmälto saken för polispresekten Pietri, som skyndade till Compiegne osh i ministerrådet rapporterade derom. Ministern för de sköna konsterna, marskalk Vaillant, lät förbjuda styckets gitvande. Teaterdirektören klagade häröfver sor Camille Doucet, under hvilken alla teatrar sortera. Denne förklarade, att han ville taga afsked, om kejsaren ej bifaller hans ansökan om, att stycket får gifvas. Man tviflar ej på, att kejsaren skall dertill lemna sitt bifall — och stycket skall göra en stormande lycka. Till Times skrifves, att underrättelserna om kejsarens af Ryssland helsotillstånd äro mindre gynnsamma än förut. Ilan har åldrats mycket. Deremot skall, efter hvad man berättar från Berlin, grefve Bismarcks helsotillstånd nu vara vida bättre, hvarför han soarast återväntas till den preussiska hufvudstaden. Enl. ett kongl. påbud skall på grund af de nuvarande stora rörelserna i det religiösa lifvet, hvilka fordra ett allvarligt afgörande, på Luthers födelsedag en allmän bönedag hållas inom alla evangeliska kyrkor i Prenssen, Sultanen af Turkiet tros numera icke komma att bevista Suezkanalens öppnande. Han har också ertarit stora påtryckningar, för att ,förmås uppgifva ett beslut, hvilket vice konungen af Egypten skulle upptaga som en halt krigsförklaring. — —— !!! — — Po lagrammap!