Göteborgsposten – 4 november 1869, sida 1

dricka, jag vill hellre sosva, sade Munito skjutande tillbaka de erbjudna förfriskningarne och utsträckte sig framför ellen. — Nej, åtortog Fanfreluche med myndig ton, du kan sofva i morgon; nu gär det icke an. — Jag är trött! — Vill du att jag skall bära dig? — Jag rör mig icke från stället. Jag är trött. — Du vill stanna qvar, emedan du vill än en gång i nårheten at Planche-Mibray. — Kanhända. — Men jag vill det icke. — Hvad rör er vilja mig. — Du skall icke komma dit, ty då begår du ett nytt brott, hvilket jag aldrig skall tillåta dig föröfva mot min dotter. — Er dotter, ni vet lika väl som jag att hennes far var en Maugeville. — Jag älskar henne som om hon vore min verkliga dotter och har svurit att beskydda henne. — Mot hvem? — Mot dig. Man kallade mig fordom herkules och jag är ännu tillräckligt stark för att fälla dig till marken. Fast besluten att hindra Munito från att slippa ut, ställde Panfreluche sig vid grottans ingång. — Fader, utbrast Munito med flammande ögon, jag har älskat och vördat er ... men försök icke ... att ställa er i min väg... Fanfreluche ändrade icke ställning, han kastade blott tillbaka sin eremitkåpa och drog en laddad pistol ur gördeln.