Göteborgsposten – 4 november 1869, sida 1

Ett nutidsdrama). roman af Ponson du Torrail. Fri bearbetning. Munito vakade och grubblade det återstående af natten och erhöll med dagsljuset bekräftelse på sina misstankar, emedan han på Yonnes motsatta strand varseblef en man till häst som höll stilla och blickade upp till berget. Denne man var LEon de Villenave, som han trodde vara i Paris berusad af opium. Det gick ett plötsligt ljus upp för Munito vid denna oväntade syn. LGon hade förmodligen erbjudit sig att bistå baronessan i forskningarne efter honom och Michel hade för guld och med löfte em att befrias från straff förrådt sin medbrottualing. När den mörka och regniga aftonen inbröt trängde det till hans öron en skarp ihållande hvissling. Han stack varsamt upp hufvudet, för att utforska hvarifrån ljudet kom och hörde då sitt namn uttalas af on röst, som kom honom att darra och hvilken senast tilltalat honom med det hemska namnet: mördare. Ett ) Forts. fr. N:o 255.