Göteborgsposten – 3 november 1869, sida 2

bnsksnår. Låon hade en bösasa kastad öfver axeln och två pistoler instuckna i en bred gördel. Baronessan hade likaledes beväpnat sig med en liten lätt handterad bössa. — Vi måste taga honom lefvande, sade hon. Han förtjenar ej att likt en soldat stupa för en kula; missdådarens död på schavotten är ett honom värdigt slut. Hennes ögon flammade vildt. Hon var en efter hämnd törstande zigenerska, — Min tant, hviskade Låon sakta, pekande på en af lummiga granar öfverskuggad klippa, derborta är möterplatsen, men emedan Michel Balthazar är mycket misstroger, tror jag ni bör hålla er undan en stund, det kunde eljest lätt hända att han vid er åsyn toge till flykten, ty som ni vet är han en dast beredd på att träffa mig. Detta föregifvande var så sannolikt att baronessan utan invändning fogade sig derefter. Låon sporrade sin häst och hvisslade. Denna hvissling besvarades genast och en svart skepnad nalkades försigtigt mellan träden. — Är du Michel? sade Låon tyst. — Ja, min herre, allt är färdigt och här ser ui tåget. Michel öppnade sin blus och Låon kände med handen ett tåg, som tjufskytten lindat kring midjan. — Jag vill gerna tala med er en stund,