Göteborgsposten – 3 november 1869, sida 2

anropade Michel om hjelp. Denne anvisade honom då den ofvannämnda hälan i berget Saussois och bedyrade att ingen kunde uppsöka honom der. I tio dagar njöt rigenaren af hvilan och viseheten att vara skyddad för alla förföljelser, men då kroppskrafterna återkommo försvann hans bäfvan för fingelset och schavotten och hans ursinniga kärlek till den qvinna som varit nog oförfärad att såra honom, upplågade ånyo. Natten efter Låons och Miohels oförmodade möte i Rochepintes park, framställde den sistnämnde för Munito den i det föregående omtalade planen till slykt. Det undgick icke den listige zigenaren att Michel under sin skenbara hjelpsamhet dolde något hemligt syftemål, ty först och främst hade hans röst ej sitt vanliga lugn och dessutom nedsteg Michel i hålan, hvilket han ej gjort mer än den afton då han ledsagat Munito dit. Michel talade ifrigt och länge om hur allt skulle tillgå och aflägsnade sig med löfte att komma tillbaka påföljande natt. — Han förråder mig, tänkte Munito, fast jag inte begriper hans falskhet, ty i samma stund han öfverlemnar mig åt rättvisan, har han ju öfverlemnat sig sjelf. (Farte Y