Göteborgsposten – 2 november 1869, sida 2

— Jag ser inte något godt, sade hon, du kan gerna ta igen dina pengar, gosse. — Nej, jag vill icke ha dem, s säg rent ut hvad ni ser. — Hvad vill du veta? — Hur jag skall dö. — Du blir guillotinerad. Michel skrek högt af förskräckelse och stödde sig mot stammen af en ck. Spåqvinnan sade farväl och vek af från en annan gängvig, men Michel försökte icke qvarhålla heune. Hans panna fuktades af kallsvett, och det åtgick mer än en timma innan han blef herre öfrer sig sjelf. — Jag är ändå en narr, mumlade han slutligen, som bryr mig om den gamla hexans prat. Han torkade ångestsvetten ur sin panna och återtog sin afbrutna vandring. Då Michel hunnit till arrendegården Chenevicres, hvisslade han på ett eget sätt i stället för att knacka på dörren. Arrendatorn, hvilken stod i förbindelse med alla traktens tjufskyttar, svarade med en likadan hvissling och frågade hvem som önskade bli insläppt. — Balthazar, ljöd Michels svar. — Hvad vill du mig? — Jag skall möta en af mina vänner, Raymond Lanet. — Han är i Auxerre. — Jag vet det, men det gör ingenting, jag väntar tills han kommer och sedan gå vi tillsammans till Roche