stammade han. — Icke ens fången i Saussois berg? Michel uppgaf ett nytt rop. — Tyst då, sade Låon, läggande sin hand på hans axel, det der bösskottet som for längesedan icke gaf dig någon ersättning, skulle kanske nu kunna inbringa tjugotusea francs. — Hvem skall jag då mörda? frågade tjufskytten. — Ingen. Baronessan de PlancheMibray har lofvat att gifta sig med mig om jag kan ertappa Munite, och det bör vara ganska lätt emedan jog upptäckt zigenarens gömställe. Du skall hjelpa mig. — Nej, det vill jag inte gå in på. — Du bryr dig således icke om att förtjena tjugotusen francs? Jag kan icke riktigt tro på era löften, ni har redan en gång lurat mig. Vill ni betala mig i förskott? — Ja, halfva summan. Michel teg och syntes öfverlägga, Leon fortfor: — Vill du invänta mig här medan jag går till slottet efter hälften af de tjugotusen francs jag lofvat dig? — Jag skall vänta på er. Michel satte sig under ett träd och LGon gick till slottet direkte till Corinnes rum. (Forts.)