Göteborgsposten – 2 november 1869, sida 2

pinte. — Stig in, nu hör jag att du inte är en bedragare. Vid midnattstiden lemnade Raymond och Michel Chenevigres samt begåfvo sig till Rochevinte. De gledo snabbt och ljudlöst såsom ödlor öfver parkmurar och in i kaningården. Raymonds list hade lyckats förträffligt och alla slottets innesänare sofvo godt som han förutsagt. På mindre än en timma tillegnade sig de båda tjufskyttarne hundra kaniner, hvilka de nedlade i tvenne säckar. Just som de stodo i begrepp att klättra tillbaka öfver muren, glimmade ett rödaktigt sken mellan träden. — Markisen är ute och röker cigarr, vi få tänka på räddning, sade Raymend, nästan ljudlöst, grep tag i en nedhängande gren och svingade sig med en panthers vighet öfver muren. Michel kastade säckarne efter honom men haan icke att bringa sig sjelf i säkerhet. län hand lades på hans skuldra. Den ertappade brottslingen uppgaf ett rop. — Du roar dig alltid med att vara tjufskytt, du, yttrade skämtande en för Michel bekant röst. Den han så oväntadt sammanträffat med var Lon de Villenave, som nu liksom förr i