ut, men Michel stannade hemma. Efter tru-: kosten kastade Claire, som tittat för djupt i glaset, sig på sängen och var inom några minuter försjunken i en tung dvi j a. Michel satte sig i en beqväm ställning utanför dörren. Nåi gra vandrare syntes ej till, så att Michel ble I helt förvånad då han hörde sitt namn uttalas i närheten. Den nykomne, som smugit sig bakom honom, var en mycket omtalad och fruktad tjufskytt vid namn Raymond Lanet. — God dag, Michel, helsade Raymond, har du något, som duger att dricka, jag är färdig att dö af törst? Michel ledsagade sin gäst in i stugan och framtog två buteljer hvitt vin. — Törs man lita på att din mor sofver? frågade Raymond, pekande med fingret åt sängen der Claire låg. — Ja, hon sofver som en mullvad. — Hvar finnas dina bröder? — Jean har gått till Mailly le-Chäteau och Simon har fått märens tillåtelse att jaga. — Har du hört talas om markis de B...s slott Rochepinte? — Ja, det ligger sex mil härifrån. — Jag har litet otaldt med hans kaniner och vill derför helsa på honom i natt. Jag kan väl, afiröt Raymond sig sjelf, vara säker på att du icke förråder mig? — En Balthazar är icko kusin till gendarmerna. — Under en lång tid, fortsatte Raymond, gaf markisen mig hundra francs