Vi protestera återigen och skola ej upphöra dermed, om man än i Preussen, blind som man der synes vara genom en inbillad storhets glans, anser den skandinaviska Nordens mening var ovigtig — mot detta kränkande al nationalitetsoch fördragsrätten Ja, vi djerfvas säga, att den preussiska representationens beteende mot Nordslesvigs tvenace deputerade, hvilka endast fordra sitt folks rätt, är vanhedrande. Smanyheter från Stockholm. En korresp. från hutvudstaden till Östg. Corresp. berättar följande: De många härstädes varande sällskap, af hvilka de flesta blott teckna sig med två å tre initialer hafva redan börjat sina sammankomster. — Btt al dessa, som kom till stånd 1864 på våren och då räknade åtskilliga författare och författarinnor ibland sina medlemmar, har, märkvärdigt na 3, hela fem ar kunnat bibehålla sig, oaktadt ganska små resurser i pekuniärt afscende. om detta sällskap har jag talat i flera föregående korrespondenser och torde jag ännu ibland återkomma till detsamma. De flesta at de litterära personligheter af båda könen, som först hedrade det med sin närvaro, hafva afgätt derifrån det har nu återfått sin förste ordförande, boktryck: ren Sigfrid hlodin. Utan att förringa värdet at hans medtätlare, har dock ingen visat så lifligt intresse och så varmt nit för sällskapets framgång och fortskridande i en ädlare riktning. IIvarje Onsdag sammanträder sällskapet, då man sysselsätter sig med musik samt föredrag i hvarjehanda ämnen. När jag nämner sällskapet L. W., kan jag ej underlåta att tala om en ung man, med hvilken jag är personligen bekant och som nu är på väg att vinna curopeiskt rykte. Det är en ung norrlänning vid namn Sjödin. Fadren är länsman, bor i Sollefteå och måste(7) vara en mäkta rik man. Under nägra månader af aret 1865 utgjorde denne rikt begåfvade yngling pets heder och glädje. Genom sina ovanligt sköna prestationer på harpa illustrerade han våra sammankomster. Vid tjugutvå år kunde han sju språk, af hvilka han obehindradt talade fyr Virtuos väl på piano som harpa älskar han företrädesvis sistnämnda instrument. Ilan är elev af Prattö, men jag skulle tro att lärjungen, om möjligt, ötverträffar den talangfulle mästaren. I afsigt att studera läkarevetenskapen reste han hösten 1865 till Wien. Under föregående vinter lärer han gifvit konserter i Wien och London samt väckt stort uppseende, skördande både penningar och ära. Han skall nu hafva öfvergifvet all tanke på sin tilltänkta bana, uteslutande egnande sig åt sin konst. IIans sanna blygsamhet förhöjer hans värde. Jag har under min icke så korta lefnadsväg träffat få så älskvärda personligheter. Med ett ord, den, som en gång Järt känna unge Sjödin, glömmer honom aldrig På enskild väg har jag hört att en af våra högre notabiliteter, en man, synnerligen känd både så som nitälskande för skolan samt genom sin mest gällande röst inom ecklesiastikdepartementet, har afstyrkt hertigen af Östergötland och hans gemål att låta sina söner som lärjungar införas i Besko kola af det skäl, att han anser furstarnes undervisning uteslutande af egen lä tills vidare vara ändamålsenligast De höga föräldrarne äro af andra tankar. Om de likafullt bibehålla prinsarnes lärare, til. d:r Rogberg, känner jag ej, men förmodar att så är förhållandet. En sällsynt företeelse är löjtn. Frans Beskows invigning till predikoembetet. Han är en bror till pastorn vid Blasieholmskyrkan. Under Gustaf II:s tid hade man då och då exempel på unga män, som ifrån krigsståndet öfvergingo till det andliga standet, såsom ordensbiskopen baron Taube, biskop Mörner, grefve Schwerin m. fl., men troligen af andra motiver än dem, som ledt f. d. löjtn. Beskow, hvilket lärer varit uteslutande en inre kallels Här arbetas nu träget på boktryckerierna. På kElodins boktryckeri, der arbetet, hvilket kändt är, endast förrättas af fruntimmer, befinna sig älven tvenne döfstumma elever från tysta skolan.