Michel hängde korgen öfver armen och nedtog en af de på spiseln bängande bössorna. I stället att gå den banade vägen genom dalen, klättrade han uppför den höga branta bergsrygg som uppreste sig bakom värdshuset Ugglan, och vid hvars fot Yonne framflöt. Utan att bry sig om de skrubbsår han orhöll på händer och fötter fortsatte Michel sin vandring tills han uppnådde en öfver ett bråddjup utskjutande klippa, hvaruti fanns ett trångt hål, genom hvilket man kunde intränga flera famnar ner i berget. Detta ställe besöktes eljest aldrig af menniskor, det var blott roffåglarne, som här byggde sina nästen. Michel höll sig fast i några grässträn och härmade kattugglans skrik. ön röst från klippan svarade med samma läte. hvarefter Michel med ett snöres tillhjel hissade korgen, sägande: — Jag kommer tillbaka om två dar. — Tack, svarade berginnevånaren, stack hufvudet ut genom öppningen och återlemnade den tömda korgen. Hvarken Michel eller den han besökt hade varseblifvit att deras möte bemärkts af en ryttare på Yonnes andra strand, som med uppmärksamhet följt alla deras rörelser och sålunda erfarit Michel Balthazars hemlighet. p nedFöljande morgon gingo Simon och Jean