Michel undvek de allmänna vägarne och genomvandrado de otillgängligaste skogstrakterna så raskt att han i skymningen blott hade en mil qvar till Chenevitres, och alldenstund han icke ville bli synlig der före den bestämda tiden, lade han sig att hvila bakom ett par täta buskar. Det var fullkomligt tyst omkring honom, men det dröjde ej länge innan hans skarpa öra uppfångado ljudet af fotsteg, som uärmade sig hans gömställe. Han igenkände snart oaktadt mörkret spåqvinnan la Bretaigne, som varit försvunnen alltsedan hr de Maugevilles död. Utom sin vanliga påse, bar gumman on korg på armen, hvilken omständighet i så hög grad väckto Michels nyfikenhet att han aftog sina skor och tyst som en katt följde hennes steg. Vid en uthuggning i skogen som var honom väl bekant varseblof han i närheten af en kullfallen trädstam en brun orörlig massa, som han icke