bokstäfver: Ilattar till d. 26 OktoberNågra engelsmän ville med all makt bestiga triumfbågen vid ändan af Champs Elyss, för att derifrån åse möton. Lagstiftande kårens sessionssal stod såsom vanligt öppen, och journalisterna hade der fått tillträde. Endast fyra deputerade iofunno sig der, neml. de till regeriogens parti rörande Duprå de la Fauconnerie, Bournet, de Guillotet och Calley de S:t Paul. De få nyfikna, som begifvit sig dit, ejorde ingen demonstration; de applådarade blott en gång för en redan äldre herre, en legitimistisk journalist, som de togo för Nlaspail. I kasernerna hade förutom parisergarnisonen konsignerats garnisonerna från Verballles, Melun och andra städer i trakten. Industribyggnaden och krigsministeriet voro fulla af soldater och i Courbevoie bivuakerade trupperna på gatan. Den underjordiska gång, som leder från stadshuset till Napoleonskusernen, var öppen, och i kloakerna hade äfven soldater uppstälts. Det försäkras, att mer än 10,000 främlingar, som voro inlogerade i de stora hotellerna, lemnade hufvudstaden d. 25 och 26:te på morgonen, för att ej vara vittne till det väntade borgerliga kriget och gatukampen, hvilka man redan i en hel månad omordat. På bangårdarne skulle man dagen förut ha varseblifvit en del misstänkta fysiognomier, hvilka kommit från utlandet. Dagen skulle dock ej gå till ända utan en demonstration, och upphofsmannen till densamma var ingen annan, än den i Paris allmänt bekante advokaten Gagne, menniskoåteriets apostel, den genialiske uppfinnaren af, la Philantropophagie. Han stälde sig kl. Ya vid foten af obelisken på Concordiaplatson och började att tala till folket, så att han slutligon lyckades att samla c:a 300 personer omkring sig. Det kan knappast vara något tv svel underkastadt, att hans åhörare roade sig af hjertans grund, ty karlen är originel; mon då hopen växte, infann sig den väpnade makten i skepnad af tvenne polissergeanter, bvilka i all höflighet bådo Gagne att på ett lämp igare ställe utveckla sin philantropophagiska vältalighet. Gagne, som är sjelfva godmodigheten, följde ögonblickligen denna vink, och hopen skingrades. Gagne är den ende notable person, hvilken uppträdt som folktalare i Paris d. 26 okt. Kejsaren besökte på aftonen, Theatre francais der ban knappast visat sig, förrän hela salongen genljöd af starka bifallsrop. Slumpen ville, att den republikanske deputeraden Garniör-Pagös inträdde i salongen namtidigt med kejsaren, och Garniör-Pagös befann sig en kort stund i den illusionen, att han var föremål för publikens hyllning; men en bli k upp på den kejserliga logen ryckte honom ur denna angenäma dröm. En annan historisk anekdot är den, att det plakat, hvari polisprefekten varnade parisarne för sammanskockningar, åberopade sig på en republikansk lag af 1848, undertecknad af Arago, Garniör Pages, Marie, Lamartine och Ledru-Rollin. Det gjorde ett egendomligt intryck på parisarne att se dessa namn vid detta tillfälle, och polisprefektens infall gjorde älven stor lycka. Mera kunde billigtvis ej begiras af den kejserl. regeringen, än att hon åberopade en lag, antagen af den grundlasstiftande församlingen år 1848 och kontras gnerad af republikens verkställande komit6GIsynnerbet som den blef till just på grund af demonstrationer för Louis Bonaparte at cheferna för ett sällskap, hvilket senare blef bekant undnr namn af Dix Decembre. — Man påstår, att om några sammanskockningar egt rum, så skulle hopen ha skingrats med kallt vatten från sprutorna. Äfven denna metod har historiskt ursprung. Den tillämpades neml. med framgång under Ludvig Filips regering, då några upproriskt sinnade personer uppstämde ropet: Vive Napoleon II! vid ett tillfälle då kejsarens staty återuppstäld-s på spetsen af Vendomekolonnen. Grefve Loban, en af Napoleon I:stes veteraner, förde då befälet öfver trupperna och befallte denna kylslagmng, hvilken åsågs af drottning Hortense och hennes son, Louis Napoleon, från tönstren till Hotel de IIsollande. Anteckningsvärdt är, att inom den radikala pressen en stor reduktion sannolikt kommer att inträffa. Reveil, Rappel och Reforme väntas neml. skola inom kort upphöra. De sakna yenningemedel. Fjellva sRappel gör dåliga affärer. Historikern Michelet förbereder sina Memoirer. Al Sainte-Beuve har man att vänta etterlemnade verk, neml. 2 band dikter. Lyriken var dock ej den berömde kritikerns starka sida. Upproret i Dalmatien synes bli allt allvarligare. Så erfar man, att de under öfverste Javanovic stående trupper, hvilka skulle undsätta fästet Dragali, ej lyckats häri. Trupperna måste neml., hårdt påträngda af 2000 iasurgenter, utrymma högslätten vid Dragali 4 el stiujhakafM