inte, men tycker mig igenkänna markis de B. ..s jagtvagn. — Tag emot honom, befallde hon den förrånade kammartjenaron. Denne markis de B... var en ung för sin rikedom och sina egenheter mycket kind man, som aldrig umgåtts hvarken med den siste baron de Planche Mibray eller Manucl. Den resklädde man som hoppade ur jagtragnen, var likvisst icke markis de B ., det var Leon de Villenave. På aftonen samma dag som Corinne och Låon i Auxerre erforo Manuels död afresto de för att enligt Corinnes önskan aflägga ett besök hos markis de B... en af hennes tillbedjaro. Klockan två följande morgon anlände de till hans slott. Markisen som sofvit flera timmar, hörde med förvåning sin kammartjenare midt i natten anmäla m:me Corinne. Han steg upp, klädde sig hastigt och fann Corinne i matsalen. Låon satt ännu qvar i vagnen. — Är du fortfarande min vän, utbrast Corinne, räckande honom handen. — Ja, jag är allt hvad du vill, — Vill du låta mig och hr Leon de Villenave vistas här några dagar utan att någon fär kunskap derom? — Är hr de Villenave systerson till den för ett par år sedan döde baron de Planche-Mibray. — Ja! Corinne nickade gladt, aflägsnade sig samt återkom inom ett par minuter med Leon, som