Göteborgsposten – 1 november 1869, sida 1

ansigte. Munito hade äfven nu lyckats undkomma. Under de tro nästföljando dagarne, hölls baronessan af en våldsam feber fjettrad vid sängen. Alla skogvaktare, gendarmer, bönder och tjufskyttar voro i en oupphörlig rörelse för att efterspana Munito, ty det blodiga uppträdet på slottet var kändt af alla. Man visste att Munito var Manuel de Maugevilles mördare. Men zigenaren lyckades gäcka sina förföljare. På alla de rapporter som lemnades baronessan svarade hon med dyster bestämdhet. — Jag vet att han är i min närhet. Fjerde dagen efter Munitos sista besök, steg bou upp och sade till m:me Villemar: — Jag har svurit att icke gifva mig rast eller ro innan Manuel är hämnad. Hvart denne man än må fly, skall han dock uppsökas och träffas af min hämnd. Innan m:me de Villemar hann svara inkom den gamle kammartjenaren och sade till baronessan : — Madame nekar ju fortfarande att ta emot besök ? Denna fråga var helt naturlig emedan alla baronessans grannar enträget yrkat att få se henne, men förvägrats inträde. — Hvem är det, svarade hon. — Jag vet ; i H i i H i