sfversittare mot sina yngre kamrater, och tog hr A. nonom derför med sig in i ett inre rum hvarest han med en rotting agade gossen. Då hr Ahlgren förde n Carl Johan i det inre rummet hade gossen Reinn0Id Nordblom, som äfven befann sig i verkstadsrummet, hånat och oqvädat hr Ahlgren. Styrelsen för skolan hade beslutat att, ehnru föreståndaren och lärarne varit fullt berättigade att skilja de vanartiga gossarne från skolan, dessa dock åter skulle få dit återkomma ifall de ville bedja lärarne om förlåtelse samt om mödrarne ville erkänna att de förgått sig mot föreståndaren. Dessa billiga fordringar hade dock ingen af de felande velat uppfylla, hvarför gossarne Andersson och Nordblom fortfarande voro skiljda från skolan. Sedan målet åtskilliga gånger förevarit vid rådhusrätten afkunnades i Tisdags följande utslag: — -på icke visadt är, att svaranden Ahlgren annorledes misshandlat kärandens i Willinska skolan imagne 14-årige son Carl Johan, än att Ahlgren säsom lärare i skolan tilldelat sin bemälde lärjunge skälig aga för oskick i skolan och uppstudsighet, samt käranden icke kan anses berättigad till någon ersättning derför att sonen blifvit skiljd från skolan, eller ådagalagt att det honom meddelade betyg derom, att olydnad varit orsaken till hans skiljande från skolan, är oriktigt, varder käromålet ogilladt; och förklarar rådhusrätten svaranden Ahlgrens påstående om ansvar å käranden för förnärmande beskyllan emot Ahlgren ej heller kunna bifallas. För längre tid tillbaka omnämndes i denna tidning att emigrantagenten Charles Hartvig blifvit instämd till domstol för det han d. 30 31 Mars samt 1 April innev. år dragit vexlar på handelshuset Williams (iuion i Newyork uti sin och handl. Oscar Öbergs upplösta firmas, Hartvig, Öberg C:o namn, ehuru denna firma redan d. 11 Mars d. 4 blifvit upplöst. Williams Guion hade nekat inlösa vexlarne, hvarför de af innehafvarne återsändes till Sverige för att af Hartvig godtgöras. . Hr Hartvig förklarade att han haft full rättighet att ända intill d. 23 sistl. April draga vexlar å meranämnda handelshus samt att detta hus äfven dragit vexlar på såväl Charles Hartvig som Hartvig. Öberg C:o, och hade alla dessa vexlar af Hartvig blifvit inlösta intill d. 23 April, då II. erhöll ett bref, dateradt d. 19 samma månad, från firman Guion C:o i Liverpool (hufvudmän för firman Williams Å Guion i Newyork), innehållande att II. icke längre skulle handhafva deras affärer. Med anledning deraf hade H. uppgjort en slutkontokurant med firman Guion C:o i Liverpool, hvilken utvisade att han af dem hade att fordra 1400 Å sterl.; mot denna kontokurant hade af G. C:o ej gjorts någon anmärkning. Poliskommissarien II. Neiglick, som af kgs bfhde fått i uppdrag att såsom allmän åklagare föra vexelinnehafvarnes talan i detta mäl, bestred dock att dessa skäl måtte kunna anses giltiga och anhöll att H. måtte dömas till ansvar för ofvannämnda förseelse. Rådhusrätten meddelade i Tisdags utslag i mälet, och fälldes Charles Hartvig derför att han obehörigen, på sätt här ofvan nämnts, begagnat sig at sitt upplösta bolags namn, att böta 300 rdr samt i skadeersättning utgifva de sålunda utfärdade vexlarnes belopp, 1048 amerikanska dollars, antingen i detta myntslag eller med svenska penningar efter vid liqviden gällande kurs. Beträffande åter de af II. i eget namn utfärdade vexlar, fann rådhusrätten honom icke hatva gjort sig till ansvar skyldig och egde vederbörande hos H. i laga ordning utkräfva den betalning för samma vexlar hvartill han kan ega förbindelse. — De af H. framställda ansvarsoch ersättningspåståenden ogillades af rätten. — I vår notisafdelning för d. 15 d:s omnämndes huruledes månadskarlen Petrus eller Fredrik Andersson i rusigt tillstånd med en knif illa skurit målerilärlingen Anton Mattsson i halsen, hvarför denne senare måste intagas å Sahlgrenska sjukhuset för att derstädes värdas. Tillfölje af skadans svåra beskaffenhet kunde Mattsson först i Thorsdags infinna sig inför rådhusrätten, hvarest målet skulle handläggas och berättade då att han Thorsdagen d. 14 d:s vid middagstiden utan föregången ordvexling blifvit tilldelad medelst en knit ett djupt sår i halsen af en person som han icke kände, men nu igenkände vara häktade Andersson; för sin tidspillan och sina lidanden fordrade han 10 rdr i ersättning. Andersson kunde icke förneka att det varit han som skurit Mattsson, samt förklarade som ursäkt att han vid tillfället varit så öfverlastad, att han ej visste hvad han gjort eller hvar han varit förrän han till sin förvåning vaknade i finkan, men icke ens då kunde han erinra sig hvad som förefallit utan hörde han händelsen berättas af andra personer. Andersson dömdes af rådhusrätten att för begagnande af lifsfarligt vapen samt misshandel å person undergå 2 månaders straffarbete, och för fylleri böta 15 rdr samt ersätta målseganden för tidspillan samt sveda och värk med fordrade 10 rdr. Som läsaren torde erinra sig blef ett rån af den djerfvaste beskaffenhet begånget natten mellan d. 16—17 sistl. Sept. i 8. k. Hospitalsbergen, hvarvid från stensättaren Carl Jonsson tillgreps dennes ganska rikhaltiga garderob samt dessutom 80 rdr i kontanter. Då stölden skedde i Jonssons stuga, som ligger på långt afstånd från andra hus, fanns uti densamma endast hans gamla moder Annika, som af ålderdomssvaghet ständigt är sängliggande, samt hans syster Maria. Dessa blefvo så förskrämda då tjufvarne trängde in i stugan att de nästan utan motstånd läto dem tillgripa allt hvad de behagade. Huru det lyckades tvenne detektivkonstaplar härifrån staden att i Alingsås gripa den ena af rånarne, hafva vi förut berättat. Denne befanns vara för tredje resans stöld straffade kronoarbetskarlen Sven Aron Johansson, hvilken erkänt att han i sällskap med en person vid namn Widgren, äfven straffad för stöld, begått ifrågavarande rån. Redan då Johansson och Widgren ännu voro qvar å Karlsborg hade öfverenskommelse dem emellan blifvit träffad att de gemensamt skulle utföra rånet, och hade det varit Widgren som haft kännedom om den rikt utrustade stugan i Ilospitalsbergen. Widgren har icke, oaktadt alla efterspaningar, ännu kunnat anträffas, utan tick Johansson, hvilken endast är 27 år gammal, vidkännas straffet för uem begge. Han blef nemligen i Thorsdags af rådhusrätten dömd att för fjerde resan stolu med inbrott och rån undergå 10 års straffarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig under sin återstående lefnad. Den 2 d:s hade syflickan Augusta Ahlman uti sin bostad, under det hon låg och sof, förlorat en portmonna med inneliggande 27 åa 28 rdr, hvilken hon haft på sig. Såsom förut berättats blef förre stadsbudsförmannen Johan Andersson häktad såsom misstänkt för att vara den som begat. stölden och ehuru detta haft all sannolikhet för sig har Andersson dock på det bestämdaste nekat för angifvelsen. En mängd vittnen ha i detta mål blifvit hörda utan att något egentligt bindande bevis emot Audersson kunnat förebringas. Det enda som var graverande för honom var att några af vittnena ig lbända an cadal cam ver nånnt cändrir I ana Ira ntan