rike och de sydtyska staterna gifvit sina militära förberedelser. uteslutande föranledas af Preussens uppträdande år 1866. Så fort Preussen förklarar, att det vill uppgifva den politik, som härstammar från 1866, och strängt hålla sig inom pragerfredens gränser, kan det utan fara för sin intergritet företaga en afväpning, och ingen af de andra stormakterna skall kunna undandraga sig att tolja dess föredöme. Skulle vi ändtligen befinna oss vid gryningen till ett afgörande? Ä Från Frankrike skrifves i öfrigt, att af de strikande commiserna 7,600 st. ännu icke åter inträdt i tjenst. Och det vill synas som att de ej heller skola komma att göra det, utan allvarligt arbeta på bildandet af ett bolag med ett kapital om 10 millioner, för att grunda en egen affar. Engelska och franska sabrikanter understödja dem. itt engelskt hus, Bresley i Manchester, har genast tecknat 10,000 sres. Egarne af de forna MagasinsWeunis ha erbjudit sin lokal kostnadsfri för tvenne år. Man talar äfven om andra strikes. Detta antyder nya hvälfningar i våra förhållanden. Mot protektionisterna i norra, östra och vestra Frankrike bildas nu en liga af fribandlarne i södern, med Bordeaux till hufvudplats. Från Spanien skrifves, att i händelse en brytning inträffar mellan progressister och unionister vill Serrano nedlägga regentskapet. Det af cortes för konungavalet nedsatta utskott söker att utfinna för detsamma en form, som tilltredsstaller alla partier. Preussens finansminister o. d. Hugdt har omsider begärt afsked och fått denna ansökan af konungen beviljad. Festligheterna för Suezkanalen börja i Port Said d. 16 Nov. på morgonen, och dagen efter begilva sig alla fartyg till Ismalla, der de qvarstanna öfver d. 18:de. D. 19:de sara de till Suez, hvarest sestligheterna sluta aftonen till d. 20 November.