Göteborgsposten – 29 oktober 1869, sida 2

Munito, ty ingen mer än han har sådana ögon. De tro alla att jag yrar, men jag vet nog sjelf att jag sett honom. . Den feberaktiga spänningen hos den beklagansvärda unga qvinnan gaf småningom vika så alt hon för första gången efter den förfärliga händelsen brast i gråt. — Gå till diva barn, sade hon tryckande m:me Villemars hand, nu då jag kan gråta, behöfver jag vara ensam. I