Göteborgsposten – 29 oktober 1869, sida 1

höra en gäll hvissling. Men hvad har väl en hvissling i skogen nattetid att betyda? Det är blott en signal mellan älskande eller tjufskyttar— Jag är ovärdig det namn jag bir, tänkte han och ville fortsätta vägen, men nu rörde sig hästen ej ur fläcken utan spetsade öronen och flåsade häftigt. Ett halfqväfdt hundskall hördes från ett busksnår och cn röst sade sakta: — Tyst! Midor, tyst! Manuel fattade med ena handen den bakom honom vid sadeln fistade bössan, beredd att när som helst gifva eld samt sporrade ursinnigt sin häst, hvilken föll in i ett vildt galopa. Nästa minut genljödo klipporna af knallen från ett skott. Manuel uppgaf ett ångestrop, dignade långsamt ur sadeln och blef liggande orörlig mellan ett par buskar, medan hästen flydde från sin olycklige herre. — Han har fått nog, sade en från ett bakhåll framträdande man till en annan. Tror du det? — Jag träffar lika säkert en man till häst som cn flyende råbock. Adjö med dig, jag går min väg för att ej bli upptäckt. Den sistnämnde talaren tog kosan åt den tätaste delen af skogen och den andre gick fram till den af månans strålar klart belysta plats der Manuel kämpade med döden. Blodet strömmade ymningt ur den unge mannens sår,