Ett nutidsdrama ). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. Manuel och notarien började söka mellan alla träd och buskar, men oaktadt månen sken så klart att det var lika ljust som om dagen var deras sökande äfven nu fruktlöst. — Säg mig nu, yttrade Manuel, hvilket råd jag bör lyda. Ia Brökaigne påstod i morse att jag skulle återvända till Planche-Mibray och nu säger den hemlighetsfulla rösten att jag icke skall bege mig dit. — Jag skulle i ert ställe fara till mitt hjertas herrskarinna utan att bry mig om några hemlighetsfulla råd. Dessutom behöfver ju icke den vara rädd, som har en vil ladded bössa. — Ja, ni har rätt, jag är en dåre. Manuel gaf notarien ett handslsg och red in till den på den till Planehe-Mibray ledande vägen. Då han ridit en stund framåt höll han plötsligt inne sin häst, emedan han tyckte sig ) Forts. fr. N:o