Göteborgsposten – 29 oktober 1869, sida 1

men han lefde ännu och betraktade noga den som, om icke egentligen hans mördare dock var dennes medhrottsling. Denne man luta! sig öfver Manuel och såg på honom med samm vilda glädje som indianen ser på sin skalperade siende. — Du skall aldrig kala barosessan de Planche-Mibray din maka, utbrast han med hemskt triumferande löje. — Mördare stam made Manuel svagt och med slocknande blick. Michel hade rätt, han har fått nog, fortfor mannen och njöt så mycket vid åsynen al sin siendes blodiga kropp stt han ej varsnade du en man i eremitdrägt nalkades honom förr in denne lade sin hand på hans skuldra, såganda: — Mördare? Munito, ty det var han, spratt förfärad till, sti. rade på eremiten och svarade: Ni, hvad vill ni här? — Mördare, upprepade gubben och pekade mot himlen, tilläggande: Det finnes en Gud deruppe. en