Göteborgsposten – 28 oktober 1869, sida 2

Manuel upprepade ordagrannt la Bråkaignes spådom somt tillade: — Hur skulle ni göra? — Jag som hyllar Voltaires åsigter och hrarken tror på käringprat eller spådomar, jag skulle skratta åt alltsammans. — Och så gör jag med. Manuel kastade en louis åt la Bråkaigne, hvarefter han och den glade notarien galopperade bort genom skogen. Snart uppnådde do den bestämda mötesplatsen, som kallades Pateau de VEveque. Efter en mödosam dag hade jägarne vid skymningens inbrott fällt tre vargungar, hvilkas skinn de kommo öfverens om att förära buronessan de Planche-Mibray till en matta. — Nå hr Maugeville, sade notarien och styrde sin häst tätt intill Manuels, ni har ju icke träffats af den allra minsta olycka. — Nej, icke ännu. — Nej icke ännu. — Dröj till aftonen innan ni säger hur dagen förflutit, inföll en röst ur skogen. — Hvem är der? frågade de på en gång och red emot busksnåret, hvarifrån ljudet kom, men kunde ej upptäcka någon lefvande varelse. Manuel gaf liksom sin följeslagare hästen sporrarne, men de hade knappt ridit tjugo alnar då samma röst sade: — Hr Manuel, i stället för att rida till Planche-Mibray, borde ni vika af åt höger och