Göteborgsposten – 28 oktober 1869, sida 1

blott att Corinne på sjunde dagen efter hans enlevering från zigenerskan, temligen onådigt förklarade för doktor Morel att haus patient aldrig skulle tillfriskna. — Haf tålamod tills i morgon skall ni få se hur han småningom får tillbaka bruket af sitt förnuft, hvars första yttring blir att han drömmer, men aldrig öfverspändt och fabelak: tigt om aldrig timade saker, såsom han gjorde hos zigenerskan, utan om händelser som han verkligen upplefvat, svarade doktorn småleende. I dagbräckningen väcktes hon af sin kammarjungfru, som helsade från doktorn och bad henne komma in i sjukrummet. Corinne klädde sig i största hast och ilade in i Leons rum. — Nu drömmer han, smålog doktorn. Hon nalkades sängen och hörde hur Låon i sömnen flera gånger uttalade namnet PlancheNibray. — Ni hade rätt, minnet af hans flydda lif börjar återvakna, sade hon. — Om en, högst två timmar vaknar han upp såsom efter en naturlig sömn. — Har han då förgätit alla sina af opium framkallade drömmar? — Ja, fullkomligt. Han tror sig ha insomnat i går afton. j Corinne öfvertänkte hur hon skulle kunna hålla doktorn aflägsnad då Leon uppvaknede, på det den förstnämnde ej skulle bli invigd i det hon önskade dölja för honom.