Göteborgsposten – 28 oktober 1869, sida 1

var honom väl bekant. IIan hade fordom bobott detta rum. — IIur f-n har jag kommit till Corinne? Jag var ju på operan i går afton ? utbrast han. Corinne, som för on stund dragit sig undan i ett hörn, närmade sig nu sängen. — År jag hos dig, fortfor han och betraktade henne förvånad. — Ja, visst är du det. Du bör vara glad att ha sluppit undan och vet väl nu, hvad det kostar att sällskapa med zigenare. — Zigenare, du menar förmodligen den der tiggaren Munito. — Jag tänkte egentligen på hans narraktiga syster Dolores. — Ja, det är sannt... jag hade nästan glömt henne ... hon är en vacker qvinna. — Hon har också förstått att ställa så till att du aldrig kan bli gift med din sköna tant. — Hur skulle det stått i hennes förmåga? — När var du på operan? — Igår! — Du misstar dig, det är fjorton dagar sedan du var der och under hela denna tid har du varit rubbad till dina sinnen. — Du väljer ett eget sätt att göra narr utaf mig. — Du är måhända icke tillräckligt stark ännu för att höra allt, derför får du tillsvidare vara nöjd med att veta det rigenaren Munito drömt samma dröm som dn, d. v. 8. han älskar baronessan de Planche-Mibray. — Corinne! — I morgon då vi anträda